Drömhelgen i Växjö är till ända och Elisabet Tärneborg minns en helg fylld med drömmar, god mat och spännande samtal.
En solig höstmorgon samlades vi, ett 20-tal drömmare, i BRF Slånbärets gemensamhetslokal Gemet på Lillestadsvägen i Växjö. Små sammanbyggda lägenhetskomplex med trappor upp till en andra våning, klätterväxter med några enstaka löv kvar, utemöbler och små täppor runtom gav ett trivsamt intryck av detta kollektiv. En japansk lönn glödde och på verandan till Gemet stod en stor korg med mogna äpplen för den som ville ha.
Kaffedoften lockade in oss i ”storstugan” och snart satt vi alla, både smålänningar och tillresta, bänkade runt långbordet med kaffe och ostfralla. Vår ordförande Marie Welin hälsade oss välkomna och överlämnade sedan ordet till våra veteraner Anki Goldkuhl och Birgitta Vasko som gav oss en inledning till helgens drömarbete.
Anki berättade om hur allt hade börjat med Kerstin Anderssons första kontakt med Monte Ullman från USA, då han kom till Sverige på 80-talet och hur ett nära samarbete utvecklades. När nu båda gått bort – Kerstin Andersson i somras – är vi som föräldralösa och måste stå på egna ben, så gott vi kan, sa Anki.
Birgitta gav en överblick av själva metoden och uppehöll sig särskilt vid att drömarbetets syfte är uppriktighet, så att vi kan få kontakt med det sanna inom oss och växa till dem vi egentligen är bortom alla ”masker”.
Efter dessa inspirerande ord kunde vi gå till våra mindre grupper. Anki och Birgitta höll i ledarträningen, Marie och Anna Borgström ledde den ena blandade gruppen och Ingela Runefors och jag den andra. Vi fick sammanlagt fyra drömpass under helgen. Så givande detta drömarbete är!
Varje drömpass förde oss in i en ny värld, som vi fick dela med varandra. Visst är det en del ”regler” att tänka på i Ullmans metod, där både nybörjare och ledare behöver öva sig för att kunna bistå drömmaren på bästa sätt. Men det är en ”slitstark” metod, som håller även när vår iver får oss att ta små snedsteg. Det är till exempel inte så lätt att alltid ställa öppna frågor, så då får man hjälpas åt att omformulera frågan. När vi har kommit i mål efter orkestreringen är det oftast med en stark känsla av att ha berikats och fått komma nära de sanningar som Birgitta talade om. Mycket i drömmen är dock ännu oklart – fortsättningen ligger i drömmarens händer! Detta är ett levande arbete – man blir som tur är inte färdig med drömmen efter ett pass.
Efter lördagens lunch fick vi lite fritid till vila eller promenader. Dessutom kunde intresserade få pröva på symboldrama, under Anna Borgströms ledning. Papper och färgkritor låg framme och gjorde oss nyfikna på vad som nu skulle komma…. Jo, vi fick helt fritt illustrera några vanliga känslor – hur vi upplevde dem. Efteråt fick vi en stunds delande. Detta blev ett kort smakprov, som gav lust till mer.
Så kommer vi till den goda maten… Ing-Marie Wiking, vår husmor och drottning i köket hade allt under kontroll. Till lördagens lunch fick vi linssoppa, till kvällen pajer och sallader. En hel del hade hon förberett hemma och allt var vegetariskt, inspirerat av Annelie Anderssons kokböcker. Söndagens lunch gick i samma stil. Ett grönt, friskt myntavatten serverades till maten. Drömmare i Växjö kom med hembakta kanelbullar och äppelpaj till fikat. Vilken fest att bara få sätta sig ner och njuta av så god och vacker mat! Vid avslutningen fick Ing-Marie både applåder och en stor, stilig bukett.
Till sist – ett stort och varmt tack till alla er i Växjö för all gästfrihet och för att ni ordnat en så fin drömhelg för oss!!
Elisabet Tärneberg