Torsdag 27 juni avled Kerstin Andersson, förgrundsgestalt och en av grundarna av Drömgruppsforum. Sträng, kärleksfull och skarp. Allt i en enda röra. Så beskriver Anna Borgström Kerstin Andersson.
Kerstin, Kerstin, Kerstin.
Här sitter jag nu, skrattar och gråter om vartannat och ska försöka skriva ett litet minnesord om denna fantastiska kvinna.
Jag har inte känt Kerstin så många år, till skillnad från många av er andra, men på mig har hon gjort ett avtryck som aldrig kommer försvinna.
Anki (Annkristin Andersson) och jag hade förmånen att vara Kerstins sista elever som hon ledde fram till diplomering som drömgruppsledare. Det tog några år och ni ska veta att Kerstin var en lärarinna av rang. Phu!!! Varje gång jag skulle hem till Kerstin var jag jättenervös, pirrig, förväntansfull och glad. Kerstin var envis och tjatig, hon gav sig aldrig, ha. Hon lockade och pockade, hon var sträng, kärleksfull, omsorgsfull och skarp. Allt i en enda röra. En gång när jag berättade för henne om hur jag upplevde att hon var så kände jag att hon njöt.
När jag tänker på Kerstin blir jag lätt full av skratt och lycka. Och tänker – sån ska jag också bli när jag blir stor. Kerstin, Drömgruppsforums grundare, Monte Ullmans hand i Sverige. För många av oss tror jag att Kerstin sitter på vår axel och hjälper oss när vi försöker leda en drömgrupp i den svåra och underbara process som hennes Monte gett oss.
Tack du underbara människa. Du dog med flaggan i topp.
Anna Borgström, Växjö