Sigtuna bjöd på pittoresk stadsmiljö, väldoftande lindblom och svalkande dopp i Mälaren. En fin fond till det ovärderliga drömgruppsarbetet. ”En liten dröm kan öppna ett helt liv!” som Elisabet Tärneberg så träffande skriver i sin betraktelse över sommarens drömgruppsträff.
Det har varit tradition i Drömgruppsforum med en drömkursvecka direkt efter midsommar. I år inbjöds vi för första gången till folkhögskolan i Sigtuna – en plats som var ny för flera av oss tolv som hade bokat in denna vecka. Drömdagarna kunde knappast ha blivit bättre!! Vi blev två grupper med två ledare i varje, så alla – även ledarna – hade möjlighet att arbeta med en egen dröm. Sol och klarblå himmel varje dag – ja, värmen kunde bli påfrestande under eftermiddagspassen, trots vidöppna fönster! Många passade på att svalka sig i Mälaren under lunchrasten eller på kvällen – bara en kort promenad från folkhögskolan. Moderna och fräscha sovrum, liksom köket där vi kunde ses till frukost. Självhushåll, småprat, eftermiddagskaffe med småkakor – som några deltagare haft med sig hemifrån. Sista kvällen hjälptes vi åt med middagen. En grupp stod för förrätten, en god potatissallad, och den andra för efterrätten, fruktsallad med en pikant myntasås.
Vi tog oss ofta in till centrum – antingen längs den vackra promenadvägen utmed Mälaren eller med buss. Styrelsen med Marie Welin i spetsen hade planerat ett omväxlande program för oss. Två kvällar åt vi gemensam middag på olika restauranger – Valvet och Kopparkitteln. Vi vandrade på den pittoreska Storgatan med gamla trähus, butiker, små innegårdar och Tant Brun stod själv utanför en röd stuga och välkomnade in till sitt kafé! Överallt blommande lindar, som spred sin söta väldoft…. På onsdagen före middagen fick vi en guidad stadsvandring och fick lära oss mycket om det historiska Sigtuna – vår äldsta stad sägs det – om runstenar och vad som tidigare hade funnits i några av alla de ruiner som stan rymmer. Vår entusiastiska guide var klädd i medeltidsdräkt och plockade då och då upp föremål ur sin korg, som mynt, smycken mm, för att levandegöra historien.
Ja, detta var något om den yttre ramen för våra dagar. För alla oss som åker i väg på drömgruppsdagar, så är ändå själva arbetet med drömmarna det viktigaste. Jag är så tacksam att jag kunde vara med igen. Genom att vi ägnar flera timmar varje dag åt att koncentrera oss på dröm efter dröm, så förs man in i en annan värld, förundras över vad drömmen kan vilja säga på så många olika sätt. En liten dröm kan öppna ett helt liv! En lisa för själen, helt enkelt. Både att dela andras drömmar och få en egen dröm ”belyst” på detta sätt är ovärderligt och mycket berörande. Man får stanna upp och landa. Vi medlemmar i Drömgruppsforum har verkligen en skatt att förvalta. Hur vi når ut till andra som inte känner till Ullmans metod var en fråga som Anders Omstedt lyfte flera gånger, bland annat när vi satt i skuggan under träden på torsdagseftermiddagen, där han inledde ett samtal om drömvärlden.
Så möttes vi på fredagsmorgonen av det sorgliga beskedet att Kerstin Andersson gått bort under torsdagen – just när vi var samlade för vårt samtal med Anders och tillsammans i Sigtuna. Vid vår avslutning av dagarna satt vi i ring. Marie tände ett ljus och vi hade en tyst minut. Kerstin, vår ”grand old lady”, som varit med så länge och betytt så mycket för Drömgruppsforum, men också för oss som fått vår ledarträning av henne och lärt känna henne.
Elisabet Tärneberg