Drömgruppsarbetet har gjort henne bättre på att lyssna och förstå språkets symboler. Birgitta Notini har arbetat med drömmar sedan 1981 och är en av Drömgruppsforums lärare. Marie Welin ställde några frågor till henne.
Hur började drömgruppsarbetet för dig?
Det var Sven Hederud som introducerade med mig i drömgruppsarbetet. Vi arbetade båda på St Lukas, och han hade kontakt med Monte Ullman. Ullman hade en öppen drömgrupp som jag deltog i och sedan startade vi en egen grupp på St Lukas. Jag har besökt Ullman i USA en gång och deltagit i hans kurs på Poros i Grekland.
Jag var litet självlärd drömgruppsledare när jag började på de sommarkurser som anordnades av St. Lukas på stiftsgårdarna i Båstad och Sigtuna och sedan av Drömgruppsforum i samarbete med St. Lukas på Ljungskile folkhögskola. Där träffade jag Kerstin Andersson och deltog också i hennes ledarträningsgrupper och blev så småningom diplomerad drömgruppsledare.
Vad är viktigt för dig som lärare?
Att vara lärare (att träna blivande och godkända diplomerade drömgruppsledare, reds anm.) innebär mer ansvar och känns utmanande. Att förmedla metoden och att samtidigt lyssna in och förmedla vars och ens unika ledarstil. Dessutom att fundera över hur vi bäst kan utveckla metoden att tilltala unga människor.
Hur har drömgruppsarbetet påverkat dig som person?
Hela mitt drömgruppsliv rymmer så mycket mer. Samtidigt som jag leder drömgrupper, lyssnar och är med i så många drömmar har jag mina egna drömmar, som periodvis har varit mycket livliga. Det är något med att hela livet blivit rikare och att det inre blivit större, rymligare och luftigare. Jag kan nämna en serie drömmar jag hade för ganska länge sedan.
Den börjar med att det är ett sinnessjukhus (som det hette på den tiden) brinner upp. Därefter flyttar jag in i olika hus, speciellt ett minns jag, som växte allteftersom jag gick runt och såg mig omkring. Det öppnade sig dörr efter dörr till olika rum. I någon av dessa drömmar tittar jag ut genom ett stort fönster mot en äng och bakom den skymtar en sjö eller ett vatten.
Än i dag när dessa drömbilder spelas upp för mig i mitt vakna medvetande känner jag hur min andning blir friare och som att jag växer. Självklart har dessa drömmar och andra påverkat mitt vakna liv och framför allt mina relationer till andra människor och mig som terapeut och drömgruppsledare.
Sedan har jag ju träffar otroligt många härliga människor och den sociala faktorn är viktig. Efter en drömgrupp vet man var drömgruppsdeltagarnas själar befinner sig, men inte så mycket vad de gör i sin vardag med jobb och familj. Det känns fint.