Drömgruppsforum genom Marie Welin kastade ut frågan:  Vill du vara med i en bokcirkel? Vi skulle läsa Att förstå drömmens språk av Montague Ullman som i översättning till svenska gavs ut av Natur och Kultur år 1996. Åtta personer anslöt och i januari började vi träffas digitalt varannan månad, sammanlagt åtta gånger.

En del av oss hade läst boken tidigare och vi andra hade inte gjort det. Många i gruppen har många års erfarenhet av att leda drömgrupp, men inte alla. Genast upptäckte jag kraften i att låta hela gruppens samlade kunskaper och erfarenheter samspela. Trots att jag deltagit i drömgrupp kontinuerligt i många år, kände jag att det vi talade om tillsammans i bokcirkeln, hjälpte mig att komma flera skikt längre in i min egen förståelse av drömgruppsarbete.

Alla i Drömgruppsforum vill vårda Ullmans metod väl och strävar efter att behålla metodens viktiga ramverk. Ändå har det naturligtvis över tid och i olika grupper varierat lite vad man lägger tonvikten på, vad som känns svårt och varför man gör som man gör. Alla gemensamma år av kunskaper och erfarenheter gör någonting med oss, när vi samlas i grupp och reflekterar tillsammans.

Särskilt tre saker fick mig att tänka annorlunda och förstå mer. Det var dagsrester, återberättandet och orkestreringen. Både dagsrester och återberättandet har jag hittills upplevt som lite mindre viktigt och något som lätt blir slentrianmässigt medan orkestreringen känts allvarstyngd och det viktigaste av allt.

Efter bokcirkeln inser jag hur mycket dagsrester och återberättandet kan ge om man ger dem tid. Att verkligen borra ner sig i vad som hände dagen innan, vad drömmaren tänkte på innan hen somnade och hur tiden före drömmen påverkat tankar och känslor kan förstärka drömgruppens förmåga att stödja drömmaren i att förstå sitt undermedvetna. Likaså har jag tidigare upplevt återberättandet som något som ”bara ska göras” innan man kan gå vidare. Men nu märker jag hur mycket mer som kan komma upp till ytan om man ger återberättandet tid och hela gruppen hjälps åt och bidrar vid återberättandet.

Orkestreringen behöver inte vara så krävande. Egentligen är den ju en sammanfattning av allt som redan sagts, den kan vara spontan, den kan vara kort eller lång och den kan gälla hela drömmen eller någon del av den. Man måste inte tänka länge för att sedan prestera ”den bästa” av alla orkestreringar. Om man lyfter bort prestigetänkandet blir det bara bättre.

Drömmens språk är beslöjat. Drömmen rymmer fantasi och kreativitet. Drömmen pekar på sanningar. Tillsammans fångar vi den känslomässiga atmosfären i drömmen och hjälper varandra att förstå våra egna budskap till oss själva om oss själva. Att ingå i en drömgrupp gör mig helare och att ingå i en drömbokcirkel har fördjupat min upplevelse. Tack alla ni som var med!

Tack till Marie Welin, Eva Grip, Ingela Runefors, Yvonne Kievad, Annika Johansson, Elisabeth Gruneau och Anna Kjellin.

Göteborg i april, Ann Beskow.