Under vinjetten ”Ur Drömdialog” kommer vi då och då återpublicera texter från vårt medlemsblad Drömdialog.
1985 tillkom en ny fas i Montague (här kallade Monte) Ullmans modell för drömgruppsarbete. Han strukturerade dialogen och förde in återberättandet. Han framhåller den fasen som mycket viktig. Den bör få ta god tid, och den är vår största möjlighet att hjälpa en drömmare fram till drömmens betydelse. När jag ser tillbaka på cirka 20 års erfarenhet av att träna ledare för drömgrupper har jag funnit att det som är svårast att lära sig och svårast att lära ut är inte orkestreringen, utan att på ett fruktbart sätt hantera återberättandet. Det är min erfarenhet att om man lyckas med detta, lyckas man också att hjälpa drömmaren till ett gott slut på drömarbetet.
När jag först mötte metoden, blandades frågor om drömmens sammanhang med frågor om oklara metaforer. Men Monte förde alltid processen till ett fint slut. Hur gjorde han? Jag följde Montes arbete varje gång han var i Sverige under en lång följd av år, både vår och höst, för att försöka förstå hur han bar sig åt. Jag träffade honom våren 1985, då han fortfarande arbetade på det gamla sättet. Juni samma år deltog jag i hans workshop i Ardsley. Då hade han gett dialogen den utformning den har idag. Jag kände genast att denna förändring blev till en oerhörd hjälp både för drömmare och ledare. Om denna fas görs omsorgsfullt är det oftast inte svårt att orkestrera och drömmaren har många gånger kommit fram till lösningen själv.
Hur skall då återberättandet ske? Monte har skrivit utförligt om hela processen i sin bok ”Att förstå drömmens språk” och jag hänvisar till den och framför allt till de sidor där han beskriver hur man hanterar återberättandet. Men jag vill beskriva arbetet i stora drag.
Under drömprocessens gång, för vi drömmaren steg för steg mot en djupare förståelse av drömmen. I början när vi lånar drömmen och ger våra projektioner har vi ingen aning om bakgrunden till drömmen, men vi kan ändå lyckas med att ge drömmaren nya tankar och att hjälpa honom att öppna dörrar till sitt inre. Sedan drömmaren fått svara och tala om hur mycket som blivit klart för honom hittills, går vi vidare med att utforska drömmens sammanhang. Detta för drömmaren tillbaka till de händelser och känslor som skapat drömmen. När vi sedan går vidare med att läsa drömmen för drömmaren får han höra sin dröm, försatt tillbaka i minnen och känslor. Det är då lättare för drömmaren att förstå och att slå en bro mellan sin dröm och sitt liv. När vi läser scen för scen, ger vi drömmaren en ny chans att förstå sina metaforer.
När drömmaren inte kommer längre, men först då, kan gruppen gå in och visa på metaforer som han inte berört. Det brukar räcka med att visa på det som är olöst för att drömmaren skall börja arbeta igen: ”Du har inget sagt om… får du några associationer?” Det är gruppens uppgift att visa på varje metafor som inte är klarlagd, men det är viktigt att komma ihåg, att drömmaren inte måste kunna svara. Men har drömmaren blivit uppmärksam på att det finns en metafor som han inte förstått, kommer han omedvetet att arbeta med det.
Det finns olika sätt att hjälpa en drömmare, som vill kämpa vidare, även om det känns tomt. Monte ger många sådana förslag i sin bok. Jag vill ge något exempel: Man kan hänvisa till något drömmaren redan sagt om bilden, till exempel ”Du sa det och det för en stund sedan, kan det hjälpa dig att förstå?” Eller man kan be drömmaren att själv associera kring bilden. Det är viktigt att man arbetar noggrant, med fantasioch med känsla för var drömmaren befinner sig, och för hur mycket drömmaren orkar, så att vi inte pressar honom. Om vi måste lämna det olöst bör vi försöka göra det på ett sätt så att inte drömmaren känner sig dålig för att han inte kommit längre.
Det här är en fas som tar tid att genomföra. Dialogens tre stadier bör få minst halva den tid som står till förfogande. Hur gör vi då om drömmen är mycket lång? Det finns alltid tillfällen då man måste göra undantag. Om tiden är knapp får samtliga faser kortas ner. Det är viktigt att inte avstå från någon fas och att trots tidsbrist ge återberättandet tid, även om man då inte kan göra det så noggrant. Ett i tid kortare drömarbete kan också bli givande. Det tar tid att lära sig att använda denna fas på ett ingående sätt, och man behöver träna det i en undervisningsgrupp med hjälp av lärare och andra deltagare, men detta arbete ger sin belöning.
av Kerstin Andersson ur Drömdialog 2018