Jag vet inte hur jag ska börja. Intrycken överväldigar mig. De fantastiska människorna som varit med både deltagarna, organisatörerna och vandrarhemmets personal, drömgruppsarbetet, havet och det svala sköna rummet, men också mitt inre motstånd. Varje gång jag står inför drömgruppsarbete möts jag av ett motstånd inom mig själv och varje gång när jag ärligt mött mitt motstånd känner jag befrielse.

Jag börjar med motståndet. Trött och seg vaknade jag på fredagsmorgonen. Sent mitt i natten hade jag kommit hem från mitt arbete. Skulle jag verkligen åka? Betalat eller inte, jag mådde inte bra och hade nog ingenting att tillföra vare sig mig själv eller andra. Jag läste programmet. Vilket program sen. Så fullspäckat. Men man kunde dra sig undan och ta en promenad också stod det. Ja, det får gå tänkte jag.  Jag är beroende av mycket ensamtid och tystnad när det varit mycket. Inte ens det vackra landskapet utanför tågfönstret fick mig på bättre humör. För mycket hav tänkte jag, det är bättre med sjöar. Allting är alldeles för öppet med havet.

Först efter att ha kommit fram och ventilerat saker med en vän som redan var där, landade jag, landade i att det här är sammanhang där jag kan vara mig själv. Jag gick till havet som inte längre kändes öppet och hotfullt och såg svanar simma på vågorna. Det var en lugn och stilla kväll men på havet är det nästan alltid vågor, precis som i livet. Efter en ypperlig middag med goda samtal och skratt drog jag mig tillbaka, tog en varm dusch och gjorde lite yoga på mitt svala sköna rum.

Resten av helgen deltog jag i drömgruppsarbetet i blandad grupp. Blandad grupp innebär att människor med både kort och lång erfarenhet av drömarbete blandas och att erfarna ledare leder gruppen. Under drömarbetets gång upplevde jag precis som varje gång när jag deltar i sådant arbete att jag kom hem i mig själv. Det spelar ingen roll om jag arbetar med min egen dröm eller med en medmänniskas dröm. Genom att på djupet lyssna, verkligen lyssna på hur drömmaren förmedlar sin dröm så lär jag mig något nytt varje gång, om mig själv. Jag kommer hem. Ullmans metod innebär både frihet, struktur och trygghet. Det är alltid drömmaren som äger sin dröm. Drömmaren kan närsomhelst avbryta drömarbetet och drömmaren avgör vilka av deltagarnas förslag som hen vill ta till sig.

I drömgruppsarbetet har det många gånger slagit mig hur lika vi människor är samtidigt som varje människa är unik. Var och en av oss har sin egen inre ton.

På lördagseftermiddagen var det föreläsningar som var öppna även för människor utanför drömgruppsforum som föranmält sig. Även en prova på grupp med nio föranmälda från allmänheten genomfördes. Det är glädjande då fler människor förtjänar att få prova på hur drömgruppsarbete kan tillföra nya dimensioner till livet. Jag slogs under föreläsningarna av hur mycket erfarenhet och kompetens som det finns i föreningen. Birgitta Vasko föreläste om drömgruppsmetoden och om hur Ullmans metod kom till Sverige. AnnKristin Andersson berättade hur drömmarna inspirerar henne i hennes konstnärliga arbete. Anders Omstedt talade om drömmens dolda intelligens utifrån sin nyutkomna bok, Drömmens dolda intelligens. 

Efteråt var det frågestund och det ställdes många intressanta frågor, bland annat om telepatiska drömmar. Totalt var vi fyrtiotvå som lyssnade. Tjugotre av oss deltog i hela helgens drömarbete och nitton kom utifrån. Kvällen avslutades med middag på Tjörnedala krog och restaurang. Det är mycket bra att många utifrån hade föranmält sig både till att prova på drömarbete och att lyssna på föreläsningarna. Vi vill ju att föreningen ska finnas i framtiden. Personligen tror att jag att drömgruppsarbete kan vara ett verktyg i arbetet för fred.

Jag ska också vara ärlig. Hela helgen var jag mycket trött. Drömgruppsarbete vare sig en jobbar med sin egen dröm eller andras tar på en. Jag tog flera korta ensamma promenader till havet. Det fina är att det kändes okej att göra det. I drömgruppssammanhang är det inte bara okej utan önskvärt att stå upp för sina egna behov.

I skrivandets stund är jag hemma igen, både i Göteborg och lite mer i mig själv än när jag åkte. Men jag befinner mig i livet och där är det vågor och motstånd. Det är olika gång från gång. Nästa tillfälle är i Göteborg. På min Facebooksida är det redan en person som skrivit att hon är intresserad av att prova på. Det kommer förhoppningsvis att bli fler. Jag vet att det finns många som skulle behöva hitta hem till sig själva och drömgruppsarbete kan vara ett verktyg till det.

Jag avslutar med att skriva ett stort tack till styrelsen som anordnat helgen och vill samtidigt också tacka alla oss som på olika sätt skapade den här helgen.

av Inger Granberg, 15 oktober 2025